Kontakt
T-son Event
Totte Rajamäki
0735-334311
totte@tsonevent.se
www.tsonevent.se
Historien om oss.
Jag har spelat musik och underhållit människor sedan jag var ett äpple hög.
Det är jag fortfarande hävdar en del.
Själv hävdar jag att jag är 2 äpplen hög numera. Nåja...
Och ett större äpple mitt på numera.
Julaftonen 1974 fick jag ett dragspel av min supportande far.
Syrran fick en gitarr.
Vi har kvar kortet när vi sitter med våra instrument vid var sin sida om min far,
där han sitter med sitt dragspel.
Mitt första musikminne. ;)
Det dröjde inte länge innan jag "snodde" syrrans gitarr som jag senare alltid
hade med mig på ryggen i min ungdom.
Den och min gamla skepparmössa för er som kommer ihåg detta.
Jag lärde mig lite akord från en bok vi hade och där kommer jag ihåg
att jag lärde mig spela "Vem kan segla för utan vind".
Sedan denna tid har min far och mor varit mina största supportrar. Bortskämd ?
Ja på instrument var jag nog det. Inte annars.
Mitt första trumset var ett Pearl som jag plågade dom med i några år innan jag bytte till gitarr.
Min första gitarr var en Gibson!
Hur många tonåringar fick detta tro av sina föräldrar? En The Paul.
Tonåren spenderade jag sedan i Nils Åkerbloms föräldrars källare och vi startade det första bandet
- "The Boogie Boys".
Ja, ja - Skratta du. Det var tufft då.
Vi var 13 & 14 år, jag, Per Otto Ekman, Mikael Kanderman och Göran Andersson.
Allt började när vi skulle mima till musik i skolan på roliga timman.
När vi tränade för detta så kom vi på att vi startar ett band.
Då ringde vi Nisse Åkerblom för han hade en bas. Det hade Göran också.
Tror vi var enda bandet i världen med två basar - I samma band ! ;)
Övervikt
Men vi insåg snart att to mocho is to mucho.
Nisse köpte en Gibson kopia istället. En Kasuga. Elgitarr.
Grymt tyckte vi.
The Boggie Boys första låt var "Lets Dance."
Totte på trummor på den tiden. Det svängde kan man säga . . . ! Mer än vi ville .
Jag slog nog mer hårt än stadigt tempo på den tiden.
Det blev inte så mycket spela och vissa satsade på moped och motor och blev riktigt bra på detta.
Nisse, Jag och Göran fortsatte och tog med Conny Johansson.
En jävel på Status Quo & Kal P Dahl.
Då bytte vi namn till Övervikt.
Vi spelade på ungdomsgårdar bl.a.Riktigt, Riktigt kul.
När Conny slutade kom Pelle Hurtig med och vi blev Basic.
Jag på gittarr, Nisse, Göran Andersson och Pelle Hurtig på trummor. Vi var kungar - i Ullervad.
Vi spelade på skoldanser och privatfester. Hurriganes, Status och våran egen Bautarock.
Med en improvissiationstext varje gång eftersom ingen av oss kunde skriva text till eländet.
Innovativt? Jovars.
Bra? neaej. Inte direkt.
Vem sjöng den då??? Jo - lille Totteman så klart.
Pelle hade ett Zikos trumset som vägde ungefär 590kg och var helt i plexiglas.
Ett studioset från USA om jag inte minns helt fel.
Sista våren och sommaren vi spelade (1980) tog vi med en kille till.
Ett glin som gick i 7:an. Två år yngre än mig.
Han ville vara med och jag tänkte att eftersom jag spelade gitarr får jag väl lära han ett och annat.
Självklart enligt mig.
Han kom och plockade upp din Sigma - SG kopia och stämde den.
Han började spela licks från Sultans of swing och jag tappade hakan.
Han hette Stefan Jonsson.
I den åldern blir man knäckt när ett glin kommer och spelar skiten av en.
Med tanke på vad vi gör nu så är det rätt logiskt att han är grym idag på att spela Knopfler i vårt gemensamma "A tribute to Dire Straits" projekt.
Lite gammal skåpmat.
De två till vänster är från ca 1980 på Ekudden vid ett jippo.
Fredik Bellfrag var konfrensier vet jag.
Mitten övre är Nils Åkerblom i vår replokal hos hans föräldrar. ca 1978.
Nedre mitten : Göran Andersson med sit vassa Fender rigg på mina föräldrars garageuppfart. ca 1978.
Övre höger är i Wartmarks sommarstuga på en av våra ständiga FF Fester;) ca 1978.
nedre höger är jag i Nisses pojkrum med hans lugnåsgitarr ca 1978.
Midnight Express 1983.
Fr.v. Totte, Börje Carlén, Micke Carlén, Håkan Eriksson och Lasse "Fyren" Fernström.
Foto: Per Qvist.
Bandet Basic sommaren 1980 i mina
föräldrars trädgård.
Från vänster Pelle Hurtig, Jonas Nilsson ,
Stefan Jonsson, Göran Andersson,
Totte Rajamäki och Nils Åkerblom.
Foto: Magnus Åkerblom.
Min underbare vän Pelle som tyvärr bara finns i våra hjärtan numera.
Cancer är en hemsk sjukdom.
Pelle spelade jag med även en period i Midnight Express som jag skrev
tidigare .
När TOTTES spelad in kassetten "Inget kan stoppa oss nu" träffade jag första gången Peo Pettersson, Calle Kindbom och Bengan Andersson som jag sedermera kom att spela med också i olika sällskap. Kanonsköna gubbar detta.
Vi avvecklade Tottes omkring 1993 och John började i Pelles Orkester med Peo Pettersson.
Kalasorkestern
1994 ringde Jörgen Persson och ville att jag skulle komma upp till hans studio och jamma lite.
Vi hade pratat om det många gånger när vi sprungit på varandra men aldrig blivit av.
Men nu så !
"Absolut"- sa jag och kommer in i hans studio med min gitarr och får träffa mina underbara nuvarande vapenbröder Jörgen, Janne Ståhl och Pelle Rosvall för första gången i den musikaliska världen.
Jag trodde vi var bra innan, men nu fick jag reda på vad bra var.
Dom var kanon. En annan värld.
Vi jammade lite Stefan Andersson och Gary Moore bl.a.
"Det låter ju kalas" sa Jörgen emellanåt.
Behöver jag förklara varför vi tog namnet Kalasorkestern? Tack Jörgen för det.
Sedan dess har vi kamperat ihop nästan hela tiden.
Jörgen var en period i Säwes och Janne i både Nick Borgen och senare i Fame Factorys husband som basist.
För er som inte visste så var Janne även med i Melodifestivalen med "World Wide Webb" och körade bakom Nick Borgen. Lite kul kuriosa. Snygg var han.
Efter detta spektakel blev det att ta över pianospelet i Alvenfors orkester efter Dag Gustavsson ett kort tag.
Blev inte så länge men underbara människor är det.
Jag var nog lite mer rocker och Country boy helt enkelt.
Men vi hann med ett Bingo Lotto framträdande med Loket Olsson på den tiden.
Nu hände det grejor!
I början av 2000 talet (Minns inte riktigt när) ringde Janne Stål och frågade om jag ville spela med delar av Fame Factory bandet på Café holmen på ett kalas.
Absolut. Vem ville inte det.
Det var Janne, Stefan, Ola Johansson, Carl Utbult, Mats Lindgren och jag.
Det lät riktigt bra vill jag minnas.
Sedan dess har jag fått vara med och leka med dessa gossar vilket värmer mig oerhört.
Även Bengan Andersson fick jag äran att spela med vid flera tillfällen under denna period.
Vilket geni på trummor.
NDå kallade vi oss för vi "Bengans Baroner" - som vi bl.a. kompat Uno Svenningsson med.
Det tog ett tag tills jag träffade Kapellmästaren från Fame Factory, Stig Lindell.
En god människa som jag är stolt över att känna och ha som vän.
Vilken musiker och människa. Underbar.
Är man nere i humöret och pratar med Stig så KAN man inte vara nere.
Få är som denne sagolika herre.
Showkanalen
2006 var jag på Husaren och lyssnade på Showkanalen och träffade min gode vän Peo Pettersson igen med hans bror Tommie som är kapellmästare. Fantastisk gosse även han.
Jag blir uppdragen på scenen och fick delta i en tävling och jag sjöng "It´s my life" med Bon Jovi.
Tydligen bra, för två veckor senare ringde Tommy och frågade om jag ville bara med på ett par gig.
Jag, Peo Pettersson, Johanna Beijbom och Henrik Aronsson skulle sjunga och leda allsång.
Skitkul helt enkelt. Underbart kul.
Min bekantskap med Jerry Grimaldi på bas är också det en glädjekälla i livet.
Spelar aldrig fel sas det. Stämmer.
Knytkalaset föds
Hösten 2007 bodde Pelle Andersson hos mig en helg under sin svåra sjukdom och vi hade kanonkul den helgen.
Pelle hade med sig Whiskey och öl i massor.
"Vad skall du göra med det där?" frågade jag.
"Om vi skulle vilja ta lite i helgen" svarade han.
Ha ha. Jag sa att "Inte denna helgen gosse. Det tar vi när du är bättre."
"Jävla tråkmåns" skrattade han.
Denna helgen kom lite mer allvarliga planer på Knytkalaset.
En återförening med TOTTES och KALASORKESTERN.
Vi letade låtar och texter och ljög om allt mellan himmel och jord.
En fantastisk helg som jag aldrig glömmer.
Veckan efter åkte jag till Janne Stål och han kom på namnet KNYTKALASET. Genialiskt.
Vi planerade och planerade.
Tidningar intervjuade Janne och mig om det kommande evenemanget och vi fick fullt med gäster i salongen.
Eftersom det är begränsat antal platser stod 150 pers i kö första året. Fantastiskt tyckte vi alla.
Det enda som fattades på första Knytkalaset var Pelle.
Han orkade inte och somnade veckan innan.
Han var med i tanke och vi spelade för honom och Janne tog hans plats i TOTTES med bravur naturligtvis.
Pelle och jag pratade om Knytkalaset 2 veckor innan han somnade in och jag är oerhört tacksam att kunna kalla han min broder och vän.
Tack Pelle!
Se första knytkalasets trailer. HÄR!
Sedan har det blivit Knytkalas några gånger till samt Oktoberfesten med min vän Nils Åkerblom och Kalasorkestern, Julkalaset, Speed Art Kalaset.
Povel Pamel
2009 fick jag förmånen att sjunga Povel Ramel med Vadsbo Big Band under ledning av Ronny Nyman (Nymans pärlor i Radio Skaraborg på P4) och det samma med Karlsborgs storband.
Hur kul är inte det med ett Storband i ryggen? Helt fantastiskt och lärorikt.
Totte och Helena Hallerhed i Baramelodier med Vadsbo Big Band.
Av mina bästa vänner i livet hör John Lundgren till de bästa! ! !
En operasångare i världseliten.
A Tribute to Dire Straits i Kristianstad 2011
Midnight Express
Efter att ha börjat hos Börje Carlén på EBBES Musik i Mariestad 1980 efter 9:an så jobbade jag åt honom i 2 år och lärde därigenom att känna min gode kamrat Micke Carlén som jag spelat med av och till även efter det.
30 år ihop. En underbar vän och musiker.
Jag var häpen över hans gitarrkunskaper redan då. Otroligt duktig.
1982 blev jag med i Midnight Express och Alf Robertsson var en flitigt kompad artist.
En kul tid för en ung musiker.
Vi var i grunden Börje Carlén. Micke Carlén, Håkan Eriksson, Lasse ”Fyren” Fernström och jag, men även min kamrat Pelle Andersson från Tottestiden var med ett tag.
Efter att Nisse och Jag och även Micke Carlén på ett hörn startade en studio i min mor och fars källare så kom man i kontakt med mycket andra musiker. En underbart kul tid.
Min far och mor har alltid ställt upp på allt jag velat göra i musikväg.
Stått ut med replokal i källaren i Ullervad. Hjälpt till att bygga studion.
Fullkomligt ovärderliga i mitt liv. Jag bara älskar dem!
Utan dem hade jag aldrig gjort det jag gör idag.
Så i denna studion spelade jag in Cats med Arne Larsson i spetsen bl.a.
Efter 12 inspelade låtar så blev jag liksom med i bandet.
Vi körde i ett år ungefär.
Dansband & John Lundgren
Hör och häpna - Arne Larsson ville prova och starta ett dansband. Sagt och gjort.
Vi startade ett . Det lät för jävligt ! ! ! Jag slutade.
Men dom andra körde på.
Bosse som spelade trummor i Cats spelade nu klaviatur.
Något år senare åkte jag ner till replokalen på Norra skolan för att lyssna när dom repade.
Då hade John Lundgren börjat.
Han sjöng "En liten fiskehamn".
Jag blev helt blåst av stolen. Vilken röst! Vilken pondus!
Som tur var (för min del) slutade Arne och jag blev tillfrågad om jag ville börja igen.
Nu lät allt bättre så jag sa "Yes boys".
Även Tina som jag bodde med då började och stod framför micken ihop med John.
6 roliga år blev det med Tottes Orkester med John, Pelle och Bosse Andersson och Claes Andrén.
John som numera är operasolist på "Den Konglige teater" i Köpenhamn och har hela världen som scen.
I dagarna sjunger han på Kungliga operan i Stockholm där recentionern är entydiga.
"Internationell klass på John Lundgren" i Svenska Dagbladet.
En underbar man liksom alla andra i Tottes.
En kul tid i mitt liv.
A Tribute to Dire Straits.
Sedan blev det en del i kyrkor med Candela kören bl.a. , Knytkalaset, Julkalaset och sist men inte minst A Tribute to Dire Straits.
Vi spelade lite Dire Straits ibland ute och Janne , Stefan och jag pratade ofta om att starta ett tribute band.
2010 blev det verklighet med Stig Lindell och Ola Johansson i samma band.
Premiär på ett slutsålt Mumma 2010 vad det vi behövde för att inse att detta var guld.
26 feb 2011 gjorde vi en konsert på Mariestads teater som blev slutsåld och vi fick göra en extra föreställning.
Av allt jag gjort var det bland det roligaste jag gjort.
Nu med Martin Lindkvist på sax och klaviatur och Sven Hammarström på piano.
Bengan spelade in alltihop med Anders Jernkvist på P4 och Anton (Stefans son) och Adde som skötte ljud och ljus som dom proffs dom är. En sagolik kväll helt enkelt.
Även Törebodafestivalen 2012 gjorde vi. 12000 personer. Mäktigt.
Se mer under fliken
Och en egen turné helikopter har vi skaffat.
Och nu är vi gjort många sverige turnéer med detta. Helt otroligt kul.
Ett crew på 5-7 man som sköter ljud, ljus, gitarrer och Led vägg m.m. åt oss.
Det är man inte bortskämda med.
Om vi lever rockstjärne liv på hotellen? Kastar ut tv:n?
Tror inte det.
Vi orkar knappt kasta ut fjärrkontrollen utan att få brock.
Jag hoppade ner från trumscenen på giget i Halmstad 2011 och sträckte en muskel i ryggen.
Då undrar man om man inte skall sitta och spela visor istället på ett café. Hmm.
Men vi har sååå kul ihop.
Får abstinens efter varje turné.
Vi har ju haft turen att göra turné i både Danmark, Finland, Holland och mer väntar med vårt danska bolag CSB tillsammans med vårt svenska Stella Event.
Vad skall man göra då i väntan på nästa turné?
Jus i skrivande stund är det Covid Pandemi och inget är som det brukar.
Men det kommer ! ! !
Det svåraste med detta projekt var nog att lära sig all text utantill.
Jag tänkte – Gick det med Povel Ramels låtar så går det väl med detta…;)
Jag ringde min gode vän John Lundgren igen och frågade- Hur gör jag lättast?
Jo- Föreställ dig abstrakta bilder, som en film. Placera ut meningar och ord i salongen som du sedan kan hämta där dom ligger.
? ? ? ? ?
Skulle jag begripa det där? Ha ha ha
MEN – efter ett tag började jag förstå.
Sakta men säkert började det sjunka in och jag hittade mina associationer i texterna.
Små bilder. Och det gick. Jag lärde mig och fler låtar har satt sig.
Jag är ju värdelös på att uppträda med papper framför mig. Tråkigt med ;)
Så Tack käre John. Du löste knuten.
Andra artister
Naturligtvis har det också varit kul att få vara med och jobba ihop med Mårten Andersson, Lennie Norman, Anders Mårtensson, Babben Larsson, Magnus Bäcklund, Uno Svenningsen, Elisa Lindström m.fl.
Mycket roligt har det blivit.
Vad finns att tillägga om min historia?
Naturligtvis!
En annan som faktiskt lärt mig mycket är en basist som heter duga.
Min son Felix. Otroligt bra !
Tidigare basist i Dansbandet Elisas.
Jag skulle rekommendera honom till vilket band som helst!
En outtröttlig och seriös musiker som avslutade sin utbildning på MOP i Skara i juni 2011.
Jag är oerhört stolt över han skall ni veta.
Och i aug blev han basist i ett av sveriges största dansband. Elisas !
Läs mer om dom på www.elisas.se
Med första skivan på disken med Felix som basist är man ju stolt far naturligtvis.
Men så är ju syrrans son Marcus en av grundarna i bandet så nog var man stolt innan med.
Och Elisa Lindström.
Denna underbara sångerska som det inte finns några gränser för . Tro mig!
Efter tre år i detta fantastiska band med Elisa, Kusinen Marcus,Danne och Robban bestämde han sig för att 2015 byta band till Dreams. Ett mordenare band med mera Nitar i bältet. Lycka till kan jag bara säga till alla.
Våren 2013 hände något livsvändande.
Jag gick som vanligt på jobbet och gjorde mina sysslor.
På eftermiddagen så kände jag en otrolig smärta i bröstet.
Jag trodde allvarligt att nu dör jag på jobbet. Vilket öde...!
Efter en timmes vankande med denna smärta ringde jag till slut Vårdupplysningen. Jag förklarade var som var fel och de svarade: "Vi skickar en ambulans omgående."
Jag fick då via Comradio på jobbet tag i en truckförare och sa att han måste hjälpa mig till omklädningsrummet. Jag kom nämligeninte dit själv kände jag. Hans enda kommentar var att "Ramlar du ihop här så byter jag fan inte om på dig. Bara så du vet!" Crona, Crona. Kul kommentar. ;)
Ambulansen kom och jag blev inkörd till KSS i Skövde. Nitroglycerin och EKG var aktiverat redan i ambulansen.
Natten och dagen efter gjordes en hel del tester. Cykling och sladdar. Resultat? Inget fel på kroppen.
Läkaren frågade då:
"Berätta om ditt liv. Vad gör du om dagarna?"
Jag förklarade då att jag jobbar på DS Smith i formverkstaden, Jag var med i Fack styrelsen, Jag var Internrevisor på jobbet, Jag var skyddsombud på jobbet, Jag byggde hus själv och hade hållit på med detta i ca 4 år, Jag var med i styrelsen på Karlsholme, Jag spelade musik.
"Stopp stopp stopp," sa läkaren. "Jag vet vad som är problemet."
Hon förklarade då för mig att jag skulle stryka allt i almanackan som jag inte brann för. Det jag inte tyckte var roligt.
"Det skall jag nog kunna lösa," sa jag.
"Nu hör inte du vad jag säger," sa läkaren igen. " Du SKALL stryka allt i almanackan som du inte brinner för."
"Ok," sa jag.
"När du kommer hem skall du lämna telefonen hemma och ta en timslång promenad i skogen," sa läkaren vidare.
"Det skall jag nog kunna lösa," sa jag igen.
"Nu hör inte du vad jag säger," sa läkaren återigen.
"Jag fattar," sa jag.
Klara order.
Så blev det.
Jag strök och jag promenerade. En stark varningsklocka. Man skall bara göra det man vill. Annars blir det gärna för mycket.
2014 kom min plan tillbaka att skriva boken om Simon , som jag haft i 10 tal år.
Efter att ha skrivit ner den och sparat på en hårddisk för 10 år sedan så gick den naturligtvis sönder. Attans.
Den hamnade i bakvattnet och jag lade allt åt sidan.
2014 under en resa til Kreta så skrev jag om den och gjorde klart berättelsen.
I september fick jag ett förlag att ge ut den och min första bok kom i tryck. En grymt kul känsla.
"Skuggorna dansar" fick den heta.
Namnet kommer av att Felix en dag satt vid köksbordet och tittade ut.
"Titta. Skuggirna dansar," sa han.
Hmm, tänkte jag. Bra titel. Den använde jag här.
Boken kom ut och jag sålde förhållandevis bra med tanke på att jag inte var känd för detta med författarskap.
I september 2015 är planen på del två som ligger 4 år fram i tiden och handlingen utspelar sig i Mariestad, från att tidigare varit förlagd i Stockholm.
Jay Spring, som huvudpersonen heter, bor passande nog på Dirigentvägen i Radbyn.;)
Efter två böcker har jag lärt mig att man kan kalla sig författare. Så det kan jag nu alltså lägga till på mitt CV.
Under 2015 fick vi åka till Holland med A Tribute to Dire Straits, detta fantastisa band.
Jag och mina kamrater var helt överväldigade över responsen där.
4 spelningar och fullt på alla ställen. Kan det bli bättre? Knapast.
Med de planer som vår bokare Lasse Nilsson har för 2016 så kommer detta att bli ett spännande år. Helt klart.
17 Maj 2015 fick Mariestad hem John Lundgren och Elisa Lindström för en gemensam konsert tillsammans med Stefan Jonsson på Karlsholme, Jubileumsteatern i Mariestad.
Med bandet Vänerkapellet, bestående av: Stig Lindell, Thomas Gantelius, Ola Johansson, Janne Stål, Marcus Fryke, och Alma Lindström blev detta en helt makalös konsert.
En blandning av pop, rock, visor, schlager, opera och musikal kunde denna konsert inte ha blivit bättre. Svårslaget. Direkt efter så kom naturligtvis tanken på en fortsättning. Och naturligtvis blev det så 2017.
Samma uppsättning men med Johanna Beijbom istället för Elisa.
Även detta en slutsåld kväll och en given succé.
A Tribute to Dire Straits som nu (2016) blivit så stort och bra att jag knappast kan fatta det själv.
Efter 6 år så har vi både spelat på Cirkus, Tyrol och Trägårn i Götebotg. I höst väntar även Malmö Live Arenan. Helt sjukt roligt.
Under denna veckan så har även producenten på P4 Extra med Lotta Bromé ringt och de vill ha med oss där i rikssändning. Hur kul är inte det då på en skala. Jag och vi kan bara buga oss ödmjukt inför detta. Tack alla ni som gör detta möjligt.
Felix som blev en som som övertäffade alla förväntningar som son. Em fantastisk människa och musiker. Husägare numera sedan 2022 och sambo med Natalie. Liver är bara fantastiskt
Alla mina musikaliska vänner - Felix, Janne Stål, Stefan Jonsson, Mats Lindgren, Jörgen Persson, Pelle Rosvall, Stig Lindell, Micke Carlén, Bengan Andersson, Ola Johansson , Martin Lindkvist, Sven Hammarström, Anton Jonsson, Adde och Peo Pettersson har jag växt som musiker och människa.
Önskar alla fick den chansen.
Och John Lundgren - du som stärkt mig i våra sena telefonsamtal genom åren. Ovärderligt.
Vi pratar ofta om att ta en helg och tjata hål i huvudet på varandra och sommaren 2020 tog jag en helg och åkte ner till Malmö och bodde hos John med familj en helg. Fantastiskt. Det gör vi igen ! ! !
Nu pratar ofta vi via Skype. Senast under hans uppträdanden i Geneve.
Min kära syster Anneli med familj som alltid finns där. Finns inga bättre.
Nisse och Kent med grabb gänget som jag förvisso sällan hinner vara med så mycket som jag vill, men jag vet att boysen alltid finns. Världens bästa vänner !
Naturligtvis min sambo Eva som aldrig klagar på mitt liv och tar mig som jag är;) Inget lätt jobb! ! !
God bless you all.
Ja ja.
Kommer jag på mer så fyller jag nog på.
Om ni orkar läsa.
Hepp
Felix. Min stolthet.
Något bra har man gjort i sitt liv i alla fall ;)
